För tillfället pågår någon sorts arbete på den rätt så rejält trafikerade E6:an ungefär mellan Lund/Bjärred och Löddeköpinge vilket innebär att norrgående körfält är avstängda och både norr- och söderkörande trafik måste hålla till godo med ett fält var i det som i normala fall är södergående trafiks körbana.
I god tid börjar det skyltas om att två körbanor kommer bli en och man uppmanas till att hjälpas åt för att detta sammanförande av körfält ska gå så smidigt som möjligt. I lika god tid accepterar merparten av bilisterna situationen och rättar in sig i ett långt, fint och rätt så långsamt led. De gillar läget så att säga...
När vi så ligger där och krypkör i prydliga led som duktiga svenskar så finns det alltid någon eller några som tydligen ser sig själva som lite förmer eller helt enkelt bara saknar den äkta jantelagskänsla in kroppen – de ser sin chans till avancemang, bryter ur ledet, trampar gasen i botten och drar förbi en kilometer av duktigt köande bilister fram till dess att vänsterfilen faktiskt upphör. Där tränger de sig in i obefintliga luckor och tvingar den duktiga kön till att ställa sig på bromsen.
Ibland när jag tålmodigt puttrar fram i den långsamma, duktiga kön och i backspegeln ser en av dessa osympatiska, illojala utbrytare kasta sig ut och avverka vägsträcka i en motsvarande svindlande hastighet så kan jag i mitt inre bli en aning avundsjuk… Avundsjuk för att de vågar!
Men jag lämnar inte min plats och jag svär tyst över rebellerna.
Bra dagar får man i dessa situationer bevittna hur en annan duktig bilist vägrar acceptera denna oförskämda orättvisa och går ut och lägger sig så att han/hon blockerar det där fria körfältet som den osolidariska svikaren hade tänkt nyttja. Den rättfärdiga ligger stolt där i det tomma vänsterfältet och puttrar fram i exakt samma takt som det saktfärdiga högerfältet bara för att blockera och skipa rättvisa.
Då njuter jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar