För mycket av det goda

Ja, kanske var det precis det som låg bakom kvällens stora händelse. Kanske min stackars son får för mycket, mer än vad han förmår hantera? Är det händelsevis skälet till att han, en timma efter sänggåendet, vaknade och kräktes över hela sig? Stackars barn!
Och stackars mig! (Och här kommer vi nu till del II av denna spaning.) För det var förstås inte bara sonen som badade i spyor... Nej, det var även hans pyjamas, örngott, kudde, täcke, påslakan, lakan, madrassöverdrag, två av gosedjuren och fem eller sex nappar och i ärlighetens namn kunde man sen faktiskt följa ett spår från hans säng i hans rum, genom hallen och in i badrummet.
Om vi nu inte hade haft privilegiet att bo i ett i-land så hade min son sannolikt inte kräkts av anledningen

för mycket av det goda

och jag hade inte haft mycket mer än någon liten trasa, kanske en filt och lite stampat jordgolv att ta hand om.

Är jag fördomsfull? Är jag fullkomligt politiskt inkorrekt här?