Trafikidioter, del 2

Vad är det som är så svårt att förstå med det där att hålla avstånd?! Hur besvärligt kan det vara att, när man framför sitt motorfordon, ha koll på vägen (och eventuella bilar) framför sig?!

Om man färdas ensam på en ödslig, enformig och evighetslång vägsträcka i, låt säga Norrland, så har jag full förståelse för att man helt enkelt faller i koma av tristess och drar av vägen in i ett träd nu och då, men... I rusningstrafik på E6/E22 i trakterna kring Malmö/Lund så KAN man helt enkelt inte nicka till - det ges liksom inte möjlighet till det - finns inte utrymme. Det händer saker överallt, runtomkring, hela tiden!

Är det då pga faktiskt olyckliga missbedömningar som det trots allt är stopp på nämda motorvägar allt som oftast eller kan det må hända, eventuellt, kanske vara så att det är trafikidioter som varit i farten? Trafikidioter av det slag som helt enkelt inte kan acceptera att det är ap-mycket trafik, att alla vill hem eller dit de är på väg och gör det bästa för att uppnå det målet så fort och smidigt som möjligt, utan höjer sig själva lite över sina medtrafikanter - ser sig själva som något viktigare - och ligger och trycker på upp i bakluckan på framförvarande bil (som i sin tur ligger som bil 378 i en lååång kö) så att det vid ett hastigt stopp är fullkomligt oundvikligt med en smäll. Vad tror ni?

Och nu får nog jag själv undvika att köra bil i några år, så att jag slipper tvingas äta upp mina egna ord, tills ni alla har glömt detta inlägg...

Trafikidioter, del 1

Ja, det går ju att skriva en hel bibel om dessa omdömeslösa, sinnesslöa miffon som retar gallfeber på mig så gott som varje gång jag ger mig ut på vägarna - får dela upp det i kapitel helt enkelt!

För tillfället pågår någon sorts arbete på den rätt så rejält trafikerade E6:an ungefär mellan Lund/Bjärred och Löddeköpinge vilket innebär att norrgående körfält är avstängda och både norr- och söderkörande trafik måste hålla till godo med ett fält var i det som i normala fall är södergående trafiks körbana.

I god tid börjar det skyltas om att två körbanor kommer bli en och man uppmanas till att hjälpas åt för att detta sammanförande av körfält ska gå så smidigt som möjligt. I lika god tid accepterar merparten av bilisterna situationen och rättar in sig i ett långt, fint och rätt så långsamt led. De gillar läget så att säga...

När vi så ligger där och krypkör i prydliga led som duktiga svenskar så finns det alltid någon eller några som tydligen ser sig själva som lite förmer eller helt enkelt bara saknar den äkta jantelagskänsla in kroppen – de ser sin chans till avancemang, bryter ur ledet, trampar gasen i botten och drar förbi en kilometer av duktigt köande bilister fram till dess att vänsterfilen faktiskt upphör. Där tränger de sig in i obefintliga luckor och tvingar den duktiga kön till att ställa sig på bromsen.

Ibland när jag tålmodigt puttrar fram i den långsamma, duktiga kön och i backspegeln ser en av dessa osympatiska, illojala utbrytare kasta sig ut och avverka vägsträcka i en motsvarande svindlande hastighet så kan jag i mitt inre bli en aning avundsjuk… Avundsjuk för att de vågar!

Men jag lämnar inte min plats och jag svär tyst över rebellerna.

Bra dagar får man i dessa situationer bevittna hur en annan duktig bilist vägrar acceptera denna oförskämda orättvisa och går ut och lägger sig så att han/hon blockerar det där fria körfältet som den osolidariska svikaren hade tänkt nyttja. Den rättfärdiga ligger stolt där i det tomma vänsterfältet och puttrar fram i exakt samma takt som det saktfärdiga högerfältet bara för att blockera och skipa rättvisa.

Då njuter jag...

Semesterprojektproblem, del 4

Äh, jag är så nöjd med resultatet av dagens insats att alla irriterande problem längs vägen fullkomligt har bleknat och fallit i glömska!


Men om jag nu, eftersom detta är en problemblogg, ska krysta fram några motgångar så kan jag ju alltid beklaga mig över att tiden gick lite för fort och orken tröt medan det fortfarande fanns fler plankor att sätta upp och så är det ju lite frustrerande att jag sen måste måla hela bygget en gång till samt vänta på plattläggning också innan jag kan "flytta in".

Semesterprojektproblem, del 3 - små dumma kryp och fän

Jaha, när det nu äntligen tycks ha regnat klart efter senaste dygnens skyfall så kan jag återuppta målandet. Dvs EFTER det att jag avlägsnat alla fågelexkrementer från mina brädor! Kan förvisso förstå att alla dessa brädor och pinnar kors och tvärs i trädgården kan framstå som tidernas tivoli för en liten fågelhjärna men inte sjutton ska man väl bajsa i karusellerna?!
Dumma fän!

Bajs bortsvabbat och nästa lager ren, fin, vit färg struket på brädorna... Vad är det då som gör att ett gäng små imbecilla kryp omgående kommer och slår sig ner? Om de gör det bara för att jävlas så får de ju åtminstone sitt straff precis lika omgående då de ju fastnar i färgkletet – och tro inte att jag hjälper dem loss, jag målar över dem med ett lager till!
Dumma kryp!

Skoltidens påtvingade 3-kilometersövningar har satt sina spår

När ens löparskor fortfarande är så här skinande vita efter flera års ägo så kan man anta att de inte används särskilt flitigt...

Men när jag nu sitter här och flåsar och eftersvettas vid datorn så känner jag mig ändå förbannat nöjd med mig själv och en timmas tur över omgivningens åkrar och fält. Och jag bryr mig inte ett smack om att den sammanlagda tid jag lägger på sådana aktiviteter per år sannolikt ligger typ 700 % efter den genomsnittliga svenskens årliga träningstid - denna timma utgör ju trots allt en ökning av min egen träningstid med ca 100 %!

Vet inte egentligen vari problemet i denna fråga ligger - möjligtvis i min ständigt bristande disciplin gällande fysisk aktivitet - men det är iaf ett inlägg.

...

Min micro har lagt av och jag kan inte hitta kvittot som bevisar var jag köpte den och när.

Det var på Ullared, 2008-12-01 by the way...

Semesterprojektproblem, del 2 - varför vi misstror hantverkare

Min ursprungliga tanke var inte alls att ägna min semester åt att bygga altan. Tvärtom var planen att låta hantverkare bygga altanen FÖRE semestern så att jag i min tur skulle kunna ägna mig åt att sitta och gotta mig i min nya oas under min ledighet.
Glad i hågen begär jag in offert från ett företag som har utfört liknande byggen i området tidigare och allt verkade lovande. De visste precis vad som skulle göras och hur och de kunde dessutom sätta igång omgående. Men så kom offerten... Totalsumman var mer än dubbelt så mycket som jag hade föreställt mig! Och visst - det kan ju vara så att det är jag som har huvudet i det blå eller bara en ordentligt skev bild av altanbyggandets komplexitet men jag bestämde mig i alla fall för att altanen inte var värd riktigt SÅ mycket pengar och att jag nog minsann kan själv.
Igår var vi således iväg och skaffade allt virke, plintar, fästmojänger, bultar, skruvar och annat nödvändigt. Enligt ovan nämnda offert så skulle virke och material gå loss på 12.687 kr - jag betalade igår 2.868 kr för hela hela paketet. Ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte vet om färg var inräknat i offerten men i så fall kan jag ju lägga till de 428 kr som jag betalade för olja+färg till mina utgifter då. Alltså totalt 3296 kr.
Ursäkta mig, men HUR I HELVETE kan det skilja 9391 kr i materialkostnad mellan hantverkarens prislista och verklighetens? Nej, förklaringen är inte att de hade räknat med att använda något specialbehandlat ädelträ för den diskussionen hade vi och hantverkaren sa uttryckligen att det skulle användas vanligt, enkelt, obehandlat, sågat virke.

Well well, jag ska lägga de insparade hantverkarslantarna på inredning och utsmyckning av mitt bygge och den hantverkarfirman kommer inte få några rekommendationer från det här hållet!

Semesterprojektproblem, del 1

Semesteraktiviteten ja... Att bygga uteplats kan innebära en mängd problem att hantera!


Problem 1.
Att användbara snickare och byggjobbare på grund av semester gjort sig oanträffbara! Jag behöver dem ju NU!
Lösning: Göra jobbet själv (med hjälp av pappa och andra som bara råkar promenera förbi).

Problem 2.
Att pappa inte har med sig ritningar och inköpslistor till byggmarknaden när vi väl kommer dit utrustade med släp och betalkort.
Lösning: Köra hela vägen hem, hämta ritningar och inköpslistor som ligger fint samlade i mapp på bordet och sen köra tillbaka till byggmarknaden.

Problem 3.
Att det regnar när jag behöver måla virke.
Lösning: Ännu ej fastställt... Ska jag hoppas på tillräckligt många soltimmar fram till dess att virket måste vara färdigmålat eller ska jag möblera om mitt hem för att kunna flytta in hela måleriverksamheten i vardagsrummet?


Problem 4.
Att få ner 4 betongplintar i torr och stenhård lerjord (se bild). Vi har tillgång till en, med handkraft driven, jordborr som vid ett första (kanske inte helt seriöst försök) lyckades ta sig ungefär två centimeter ner i den skånska myllan. "Vi hyr en motordriven jordborr!" konstaterade vi och jag börjar googla... I mitt googlande hittar jag en massa diskussioner kring val av utrustning där många debattörer hävdar att den handdrivna varianten i många fall är den att föredra - och att den dessutom ska funka bra även i hårt packad lerjord - medan den motordrivna vid kontakt med rötter eller stenar ofta får föraren att flyga som en vante. Men jag vet ju inte om det finns en massa rötter och stenar nere i all lera! Det vet jag ju inte förrän jag, på något vis, lyckats borra ner mig i skiten! Är det kanske helt enkelt spett och spade som är bästa lösningen?
Lösning: Fullkomligt okänd! Sprängdeg kanske?

Hur hade det sett ut i ett icke i-land? Man hade väl helt enkelt satt igång och gräva och använt vad som funnits till hands för att åstadkomma något som, åtminstone hjälpligt, motsvarar det man önskar åstadkomma...

Brist...

Ja, brist på tid att uppdatera min blogg med en acceptabel frekvens alltså!

Ibland är det jobbet som äter upp tiden, andra dagar sonen och sen är det ju inte helt ovanligt att nätet strular eller datorn har havererat (Windows Vistas negativa effekter är värd en alldeles egen blogg) men nu har jag ju semester och då är man ju alldeles ledig och har inget bättre för sig alls än att blogga - eller hur?! Njaeee... Semesteraktiviteten (bygga uteplats) kan nog komma att generera en hel hög med problem-inlägg.

På återhörande!

Mer kryp

Detta lilla kryp - som för övrigt inte var så himla litet alls - försökte inbilla mig att han/hon/det skulle kunna hjälpa mig på något vis i arbetet och demonstrerade det genom att ha placerat sig strategiskt mitt på min datorskärm.

Ja, om det nu kommer regna hela helgen så får ni väl skylla på mig då...

Vårtecken

Eller egentligen är det kanske snarare att förknippa med sommar, månaden till trots?

Årets första ihjälslagna geting inomhus. Jag lovar alla djurvänner att jag försäkrade mig om ett snabbt och smärtfritt frånfälle för den lille gynnaren.

Och så har dessa färgglada inslag ockuperat gräsmattan igen då... Men man ska inte klaga - ett terapibesök kostar massor av pengar men att eliminiera maskrosor är alldeles gratis!

Telefoneramera

Hade ju en ambition att publicera talande bilder till alla mina inlägg men inser att jag helt klart får minus i protokollet på den punkten! Vi kan ju rubricera det som ett litet problem i sig, I guess!?

Har i dagarna bytt arbetsgivare och i och med detta utsatts för det (angenäma) bekymret med att välja vilken mobiltelefonmodell jag önskar nyttja framöver... Åh, dessa svåra beslut!

Jag satsar på en med hyfsat bra kamera så kan kanske frekvensen av kompletterandet av bilder till mina inlägg öka något framöver!

Glad påsk mina vänner!

Dagens problem

... är att hålla sig vaken till klockan 22. Och frågan om huruvida det alls är att tänka på att, en ledig lördag, gå och lägga sig vid denna tid? När är det okej, fritt fram? Jag är TRÖTT!

Windows Vista

Ja, jag jobbar som IT-utvecklare... Jag får nog anses ha hyfsat välutvecklad datorvana... Jag kan ofta vara mina vänner behjälplig då deras datorer på något vis beter sig olustigt. Jag brukar nog ha förmågan att lösa upp de flesta knutar datorn tycks trassla in sig i...
Idag byter jag arbetsgivare och iom detta har jag fått en ny dator. Det visar sig att den är försedd med Windows Vista vilket jag inledningsvis inte betraktade som något problem men som sedemera har visat sig utgöra just den tröskel som jag inte kan ta mig över! Så please ha tålamod...
Men om nu en Microsoftutvecklare i världen råkar läsa detta så registrera gärna min ödmjuka poängtering att Windows Vista SUGER ***!

Resfeber

Imorgon ska jag upp okristligt tidigt för att ge mig iväg på semester. Det har varit tempo 190 den senaste veckan och därför har alla reseförberedelser fått sparas till ikväll. Nu är jag nog egentligen klar - om man bortser från den tänkta städning av hemmet som jag helt enkelt inte hunnit med - och jag borde verkligen, med tanke på när jag ska stiga upp, gå och lägga mig nu, men jag har liksom inte ro i kroppen!
Det är helt enkelt så längesen jag var på resande fot att rutinen har tappats bort i nåt dammigt hörn och jag har drabbats av det där - som jag aldrig tidigare har förstått - som kallas för resfeber!
Tusen beslutsångesttankar i huvudet om huruvida jag har för många/för få toppar, kjolar, byxor, koftor, skor med mig i väskan. Jag som brukade vara sååå cool i dessa situationer!?!
Ett annat problem av idag är att jag försökte boka ett bord på ett ställe i Sthlm till nästa lördag. Eftersom jag bara kommer ha en helg på mig att träffa alla jag vill träffa så tänkte jag samla ihop så många som möjligt till gemensam middag en kväll. En del av vännerna är klara medan andra inte är det. Ikväll ringde jag stället jag valt ut (och verkligen känner för) för att boka. Då visar det sig att de inte tar större sällskap än 6 personer!?! Nu vet ju jag att vi är 5 rätt så garanterade och ytterligare 4 eventuella, så hur gör jag då? Glömmer bort att kontakta några av de eventuella eller bokar någon annanstans? Tror jag kommer boka ett alternativställe som jag kan ringa och avboka i sista sekund om vi inte blir fler än 6.

Åh, dessa svåra beslut...

Tidsperspektiv ur en tvättmaskins perspektiv

Varför har en del tvättmaskiner en display som visar hur lång tid ett tvättprogram kommer att ta samt hur lång tid som återstår av det? Tvättmaskinerna lever ju ändå uppenbarligen i en helt egen verklighet när det kommer till tidsperspektiv!

När jag idag slängde in en omgång tvätt och tryckte igång maskinen så fick jag beskedet att det skulle ta 60 min. Vis av erfarenhet återvände jag inte till tvättmaskinen förrän efter 60 min + ca 10 min. Väl där konstaterar jag att det återstår 4 minuter - enligt displayen alltså... Rätt länge återstår det 4 minuter och sen 3 minuter. När displayen så småning om visar på 2 återstående minuter så tänker jag att snart... Och under tiden rensar jag mobilen på gamla SMS. Exakt 11 minuter senare (alltså 9 minuter försenat enligt den redan försenade tidsuppskattningen då det påstods återstå 2 minuter) piper maskinen att den är klar.



Vad är det frågan om? Tror tvättmaskinstillverkarna att om den faktiska tiden hade angetts så hade vi tvättare helt enkelt bojkottat maskinerna och sagt "nä minsann, det är för lång tid - jag struntar i att tvätta"?

Kanske tvättmaskinerna är släkt med SL:s och all annan kollektivtrafiks displayer?

Den annalkande våren

Det borde ju bara vara njutbart och angenämt men när ett av de första tecken som presenteras som hint om att den kalla årstiden lider mot sitt slut är EN MYGGA så förtar det liksom lite av glädjen tycker jag!

Denna finanskris, eller?

Idag hade jag tänkt mig att provköra lite nya bilar... Den första bilfirma som jag siktat in mig på tycks ha gått i konkurs i veckan för där var det obegripligt stängt och igenbommat och den andra hade inte vett att ha öppet efter klockan 14 en lördag. Nåja, det är väl deras förlust I guess!?

Ingen känsla för tajming

Med tanke på det faktum att vi i det här landet faktiskt får ersättning för att vara hemma med våra sjuka barn så antar jag att det är rätt så oförskämt att beklaga sig, eller?
Well well... Just den här gången uppvisade iaf min son prov på osedvanligt dålig tajming när han i det närmaste slocknade med huvudet i dagisfrukosten och fick fröknarna att ringa efter mamma - som precis bara hann till jobbet och vända.


Men han är å andra sidan också osedvanligt kramig och go när han har feber...

Alldeles för sent påkommen inspiration

Eftersom lusten att ta itu med att sy ihop mina nya köksgardiner inte drabbade mig förrän en bra bit in på kvällen så har klockan hunnit bli alldeles tokmycket innan jag nu ger upp för idag. Bara en längd kvar nu men bra blir det nog. Nu ska bara resten av köket fixas till också!


Och jag som ska vara pigg och vaken och beskära bostadsföreningens pilträd klockan 10 imorgon/idag...

Uppstartsproblem

Jaha, så har jag då efter många om och men kommit på ett tema (eller ämne om du så vill) som jag känner att kan bära en blogg och sätter glatt igång. Och genast dyker första problemet upp - vilken layout ska jag välja? Ingen av de befintliga mallarna tilltalar mig riktigt men nu blir det så här, tillsvidare...
Och därmed har jag väl redan presenterat ett i-landsproblem för dagen, eller? Jag har stött på en hel hög till under dagen men jag vet inte om jag ska "outa" dem allihopa här och nu eller om jag ska sitta på dem ett tag.
Ni kan ju få ett till i alla fall - det som har upptagit mina tankar större delen av tiden, inte bara idag utan i närmare en vecka: Ska jag köpa ny bil och i så fall vad för någon?!



Så jäkla jobbigt med beslutsångest...