Vart tar alla flygplan vägen?

Några vänner och jag har fått för oss att vi ska ta en weekend tillsammans någonstans i Europa i vår. Jag har nu suttit i, i runda slängar, 100 minuter och sökt passande alternativ.

Jag vill helst utgå från Köpenhamn och mina vänner från Stockholm. Två hyfsat stora flygplatser från vilka det lyfter plan i parti och minut kan man tycka. Men vad jag har kommit fram till är att det är förvånansvärt få flyg som går direkt från någon av dessa flygplatser till någon av de flygplatser som vi är intresserade av att landa på. Det känns liksom inte riktigt lönt med en restid på 12 timmar (enkel resa) om man ska halvvägs ner i Europa och vara bort 2-3 nätter.
Och om jag hittar ett vettigt flyg från Stockholm så finns det inget från Köpenhamn och vice versa. Mest vice versa faktiskt eftersom det går fler vettiga flighter från Köpenhamn än från Stockholm. Sen kan 08:na vara precis hur kaxiga som helst. Hey, egentligen skulle jag ju kunna ta tåget och ändå vara framme ungefär samtidigt som dem, jag som redan befinner mig på kontinenten, more or less.

Att jag inte hittar någon fullträff, eller ens en halvtaskig snedträff, kan ju också bero på att den uppsjö av tjänster som finns för detta ändamål är mer eller mindre undermåliga. Reseguiden är den bästa. Men på något vis känns det som att inte heller den är fulländad... Nu har jag precis gjort en sökning på weekendlånga resor från Köpenhamn med avresa i v. 24, var som helst i världen. Jag får ett (alltså ETT) resmål att välja på. Jag har liksom lite svårt att tro på att det i v. 24 inte går flyg från Kastrup någon annanstans i världen än till Barcelona. Och nu säger ni "...jo men det gör det kanske men det kanske inte går några flyg tillbaka..." och då undrar jag ifall ni verkligen tror på det varvid ni tänker efter och inser att det ju också är en rätt orimlig förklaring och så föreslår ni att det kanske helt enkelt inte finns lediga rum på någon av alla de andra orter i världen som det sannolikt måste gå flyg till och från i v. 24. Ja, och så kan vi ju hålla på. Men för att spara tid kan jag berätta redan nu att nä, det är inte rimligt att vi bara ska kunna åka till Barcelona. Och nu är det absolut inte så att jag har något emot Barcelona men eftersom jag relativt nyligen varit där så skulle jag vilja någon annanstans.

Vill till Amsterdam. Men bortsett från att jag har svårt att hitta flighter som inte sicksackar sig ner via Köpenhamn-Frankfurt-Düsseldorf så tar de saftigt betalt för boendet där. Är det verkligen så dyrt i Amsterdam? Någon som vet något, har några tips?

Bild lånad från http://vaxdukshaftet.wordpress.com

What the heck - vi kan ju alltid cykla dit vilket borde ta ungefär lika lång tid som 17 byten...

Vem behöver terapi?

Jag har en son. En underbar och fantastisk sådan förstås. A (som vi kan kalla honom) fyller snart 4 år. Han är en kille som under sina första år lagt betydligt mer krut på tal och tanke än på fysik och motorik.
Han började tala väldigt tidigt (även om få förstod honom) men brydde sig inte om att krypa eller gå förrän han var något äldre.

Jag skulle idag beskriva A som en trygg och social kille med mycket livlig fantasi. Hans dagisfröknar vittnar om att det är A som lär de andra barnen att leka. Samtidigt är han en DRAMA QUEEN av rang!
Hans livliga fantasi tillsammans med välutvecklad vokabulär har fått honom att stundtals framstå som en galen Bergman. Han regisserar sin omgivning enligt sina lekar och när vi inte lyder så bryter han fullkomligt ihop.

När han häromdagen inte tyckte att jag dök upp för hämtning vid rätt tillfälle på dagis så bröt han ihop i en hög på golvet och hulkade förtvivlat fram:

- Nu har du förstört mitt liv mamma!

Nu undrar jag ifall det är han eller jag som behöver gå i terapi??

Ett eget val

Spiderchick funderade för ett tag sedan på varför hon blev så provocerad av en framförvarande förare som körde allt för långsamt, trots att hon inte själv egentligen hade bråttom. Jag kände så väl igen mig i detta och har därför själv ägnat en del tid åt att fundera på saken.

I Malmö har ju nyligen hela Centralstationen byggts om med anledning av den nya citytunneln. Detta innebär att ett gäng spår nu går under jord (likt tunnelbanor) och kräver rulltrappor för att folk ska kunna ta sig till och från perrongerna. Det var när jag en morgon, motvilligt, stod stilla i en av dessa rulltrappor som en teori började ta form i mitt huvud.
Jag har bott i Stockholm i ett gäng år och fick snabbt lära mig rulltrappsreglerna; man står till höger och går till vänster. (Jag hör personligen till dem som brukar hålla vänsterfil och det inte nödvändigtvis för att jag har bråttom.)
När nu rulltrapporna i stor skala gjorde sitt intåg i Malmö så får man väl kanske ha viss förståelse för att inte gemene man kan reglerna men jag kan tycka att det på något vis handlar om vanligt jäkla hyfs.
Och det är just det tror jag... Det är det som gör att jag blir så provocerad när någon står i vägen för mig i rulltrappan eller ligger och puttrar i 70 på 90-vägen.
Det är ohyfsat!
Dessa människor ger inte mig något val. De tvingar mig att följa deras beslut, att stå stilla i rulltrappan eller att krypa i trafiken. De begränsar min valmöjlighet, min frihet.

Jag har fler exempel på dåligt hyfs som gör mig skogstokig (även om det inte direkt handlar om en begränsning av mina egna valmöjligheter).

• Människor som går på en trottoar och plötsligt tvärstannar för att kolla något i ett skyltfönster utan en tanke på människor som eventuellt kommer gående precis bakom dem.
• Människor som släpper igen en dörr bakom sig utan att så mycket som kolla ifall någon annan kommer efter dem. (Varit med om det tom när jag kommit med barnvagn.)
• Människor som inte respekterar viss utmärkt körriktning på p-plats utan kör mot trafiken för att komma snabbast fram till ledig p-plats. 
• Människor som (eventuellt) låtsas inte fatta kösystem som går ut på en gemensam kö och uppdelning först vid ledig kassa (typiskt svenskt, jag vet. men ändå).

Så om jag nu då ska sammanfatta detta så är det alltså ignoranta personer utan tanke på sina medmänniskor som triggar mig.

Jag hoppas så att ingen uppfattar mig som en sådan person.

String

Ja, de klassiska hyllorna ni vet. Vad tänkte ni på?!

Ska skaffa mig ett gäng sådana till mitt kök och jag har sån beslutsångest! Fram till igår var jag säker på att jag skulle ha svarta gavlar men osäker på ek eller valnöt i skivorna och fick då låna hem provbitar. Nu är jag väl rätt säker på valnöt i skivorna men har börjat vela nåt väldans mellan svarta och vita gavlar.

Åh dessa bekymmer...

PS. Tre av bilderna ovan är lånade från string.se.

Ur funktion

Idag fryser både höger hand, fötter och näsa. Ingenting funkar!

Jag återkommer.

Tulipaner

Fler än jag som i unga år trodde att det hette tulipaner? Det var före det att jag kom att älska dessa blommor.
Nu känns det som om tulpanerna är en stor hjälp genom mörka, gråa, trista vintern och jag unnar mig flera nya buketter per vecka. Älskar att följa hur de utvecklas från de där samlade, slutna knopparna till mer eller mindre vildvuxna, gängliga varelser i full blom. Synd att det rent metaforiskt känns som om de dör redan i övre tonåren.

Det finns ju en del tips för hur att få sina tulpaner att stå sig så länge som möjligt, som att snitta om och ge nytt vatten varje dag etc. Men ett annat vanligt tips från blomsterhandlarna är att förvara dem kylskåpssvalt... Tänker de då att jag ska förvara blommorna i kylskåpet där jag inte ser dem eller att jag ska sänka min inomhustemperatur till ca +5? Har inte kommit underfund med det...

En nackdel med tulpaner är att de på senare år har förtagit lite av vårglädjen för mig. När den innerligt efterlängtade våren väl anländer så innebär det ju slutet för tulpansäsongen. Ett jädrans problem som jag ser det.

Det får mig att känna mig splittrad.

Otack är världens lön

Jag är inte så värst förtjust i tandläkaren, vem tusan är det liksom?! Om man inte är gift med en tandläkare förstås - då är man ju förhoppningsvis förtjust i tandläkaren.
Fast egentligen har jag inte så mycket emot tandläkaren jag heller, hon är faktiskt väldigt trevlig och verkar inte alls så värst elak. Så länge de inte stoppar sprutor i munnen på mig så är jag, när jag tänker efter, rätt välvilligt inställd.

Eftersom jag då vill undvika situationer där tandläkaren får utlopp för sin eventuella (troliga) sadistiska läggning så har jag de senaste åren varit en mycket flitig besökare. Två gånger om året går jag dit och blir undersökt och får extraextrarengjorda bissingar.

Inte sjutton är det väl då rättvist att tänderna visar sin tacksamhet genom att helt enkelt säga upp sig och lämna sin plats utan förvarning? Eller ja, det var inte en hel tand, utan bara ungefär dess högra arm, som försvann.

Well, otack är världens lön.

Ur led är tiden

Snäppet mer irriterande än tvättmaskiner som inte kan klockan är tvättmaskiner som inte fungerar.

Nu får jag ju gå en extra gång till tvättstugan. Skulle tro att det här kostar mig minst 10 minuter av mitt liv. 10 minuter som jag aldrig kommer få tillbaka.


10 minuter som jag skulle kunnat ägna åt att hjälpa Libyens folk eller råda bot på världssvälten istället.