måndag 28 februari 2011

Kylslaget

Jag fryser något så vansinnigt om fötterna. Gör ofta det när jag sitter och jobbar. Raggsockar till trots. Har lite svårt att koncentrera mig, tankarna drar sig hela tiden till fötterna och mer eller mindre kreativa idéer till hur att få dem varma.

Mina händer är också ofta väldigt kalla. Och arbetet flyter inte riktigt lika effektivt om jag hela tiden sitter på den ena av händerna för att tina upp den. Extra jobbigt är det när det är höger hand som behöver värmas för min vänsterhand har man verkligen inte mycket glädje av.

Just nu är fötterna iskalla men händerna förhållandevis normaltempererade - hur hänger det där ihop?

Värst är det nog ändå när näsan drabbas... Då är det helt kört att försöka åstadkomma något annat än värmetillförsel till snoken!


Den kanske helt enkelt är mycket större än jag inbillar mig...

torsdag 24 februari 2011

Och som det gror

Har för första gången i mitt (vuxna) liv, på ett seriöst vis, satt frön för förodling i små, för ändamålet anpassade, tråg. Tänkte att det skulle vara en trevlig grej att eventuellt följa några små frön gro och se dem växa upp någon liten centimeter för att så småningom kanske kunna bli utplanterade någonstans.

Jag inser dock nu, fyra dagar efter plantering, att jag har gjort en missbedömning. Jag står inför en utmaning som jag måste deala med.



Det växer så det knakar! Om jag nu inte hade haft annat att göra, som att jobba tex, så är jag säker på att jag hade kunnat stå och faktiskt se fröna gro och växa inför mitt blotta öga.

Jajaja, det är ju jättebra att det växer, det var ju det jag ville, men inte så fort! I den här takten så kommer jag ha en djungel i huset innan tjälen gått ur marken och det är möjligt att plantera ut något.


Någon som vet hur jag begränsar / saktar ner växtligheten?


Denna väntan

Ska man verkligen behöva acceptera att vänta och vänta och vänta på att en låt ska dyka upp på Spotify? Har väntat i veckor nu men fortfarande inte ett spår av denna fina:




Jobb

Men förstå vilket jobb det är att följa alla man bör följa på Twitter! Och att veta vilka...

onsdag 23 februari 2011

Extrainkomst

Kanske kan göra mig en hacka på att hyra ut min p-plats när bilen ändå står parkerad på verkstan större delen av tiden.


Min lott i livet

Min första bil var en Ford Escort. Just min version ryktades härstamma ur en speciell serie tillverkad i Brasilien eller något sådant och den var värdelös. Det var som om ingenting i bilen var riktigt riktigt som det skulle.
Ett återkommande problem var tex. att den inte gärna ville starta när den var varm. Ett annat var att när man trampade lite extra på gasen för att snabbt komma över en korsande, trafikerad väg eller snabba på sin omkörning så dog den på några cylindrar och tuffade fram i en maxfart knappt märkbart snabbare än en traktors.
Och så var det packningar och tändstift och lyktor och generator och topplock och till sist gav jag upp och sålde den. Verkstadskillarna köpte den. De såg det som sitt livs kall att once-and-for-all lösa mysteriet med den brasilientillverkade förrrden. Jag vet inte om de lyckades.

Häromåret tröttnade jag på att ideliga verkstadsbesök med min älskade Alfa åt upp alla mina pengar och bestämde mig för att även den behövde bytas ut. Jag bestämde mig för att köpa en alldeles ny bil den här gången, en med garantier och grejer.



Det finns ett antal skäl till valet av Kia men det absolut främsta är att de har flest års nybilsgaranti. Som det nu visat sig så var det nog ett klokt val. För gissa vad, den nya bilen är på verkstad! Den har de senaste tre månaderna varit på verkstad 5-6 gånger och sammanlagt ett par veckor. Det är något fel på fläkten och man lyckas inte hitta orsaken.

Som en god vän nyligen konstaterade så är det väl helt enkelt min lott i livet - att äga bilar som strular. Hennes lott i livet är att bli av med bagage när hon flyger.




Problembrist eller?

Nä hörrni, vad säger ni? Ska vi ta och skaka liv i den här gamla trasan?

Har ingen bra ursäkt eller förklaring till dessa månader av frånvaro. Det beror INTE på att problem att dryfta har saknats, det är åtminstone säkert. Äh, vi tillskriver det brist på inspiration och jösses om inte det är ett gigantiskt i-landsproblem i sig, eller hur!?

Ja, då så var (senaste) årets första probleminlägg avklarat. På återhörande!