Trafikidioter, del 2

Vad är det som är så svårt att förstå med det där att hålla avstånd?! Hur besvärligt kan det vara att, när man framför sitt motorfordon, ha koll på vägen (och eventuella bilar) framför sig?!

Om man färdas ensam på en ödslig, enformig och evighetslång vägsträcka i, låt säga Norrland, så har jag full förståelse för att man helt enkelt faller i koma av tristess och drar av vägen in i ett träd nu och då, men... I rusningstrafik på E6/E22 i trakterna kring Malmö/Lund så KAN man helt enkelt inte nicka till - det ges liksom inte möjlighet till det - finns inte utrymme. Det händer saker överallt, runtomkring, hela tiden!

Är det då pga faktiskt olyckliga missbedömningar som det trots allt är stopp på nämda motorvägar allt som oftast eller kan det må hända, eventuellt, kanske vara så att det är trafikidioter som varit i farten? Trafikidioter av det slag som helt enkelt inte kan acceptera att det är ap-mycket trafik, att alla vill hem eller dit de är på väg och gör det bästa för att uppnå det målet så fort och smidigt som möjligt, utan höjer sig själva lite över sina medtrafikanter - ser sig själva som något viktigare - och ligger och trycker på upp i bakluckan på framförvarande bil (som i sin tur ligger som bil 378 i en lååång kö) så att det vid ett hastigt stopp är fullkomligt oundvikligt med en smäll. Vad tror ni?

Och nu får nog jag själv undvika att köra bil i några år, så att jag slipper tvingas äta upp mina egna ord, tills ni alla har glömt detta inlägg...

Trafikidioter, del 1

Ja, det går ju att skriva en hel bibel om dessa omdömeslösa, sinnesslöa miffon som retar gallfeber på mig så gott som varje gång jag ger mig ut på vägarna - får dela upp det i kapitel helt enkelt!

För tillfället pågår någon sorts arbete på den rätt så rejält trafikerade E6:an ungefär mellan Lund/Bjärred och Löddeköpinge vilket innebär att norrgående körfält är avstängda och både norr- och söderkörande trafik måste hålla till godo med ett fält var i det som i normala fall är södergående trafiks körbana.

I god tid börjar det skyltas om att två körbanor kommer bli en och man uppmanas till att hjälpas åt för att detta sammanförande av körfält ska gå så smidigt som möjligt. I lika god tid accepterar merparten av bilisterna situationen och rättar in sig i ett långt, fint och rätt så långsamt led. De gillar läget så att säga...

När vi så ligger där och krypkör i prydliga led som duktiga svenskar så finns det alltid någon eller några som tydligen ser sig själva som lite förmer eller helt enkelt bara saknar den äkta jantelagskänsla in kroppen – de ser sin chans till avancemang, bryter ur ledet, trampar gasen i botten och drar förbi en kilometer av duktigt köande bilister fram till dess att vänsterfilen faktiskt upphör. Där tränger de sig in i obefintliga luckor och tvingar den duktiga kön till att ställa sig på bromsen.

Ibland när jag tålmodigt puttrar fram i den långsamma, duktiga kön och i backspegeln ser en av dessa osympatiska, illojala utbrytare kasta sig ut och avverka vägsträcka i en motsvarande svindlande hastighet så kan jag i mitt inre bli en aning avundsjuk… Avundsjuk för att de vågar!

Men jag lämnar inte min plats och jag svär tyst över rebellerna.

Bra dagar får man i dessa situationer bevittna hur en annan duktig bilist vägrar acceptera denna oförskämda orättvisa och går ut och lägger sig så att han/hon blockerar det där fria körfältet som den osolidariska svikaren hade tänkt nyttja. Den rättfärdiga ligger stolt där i det tomma vänsterfältet och puttrar fram i exakt samma takt som det saktfärdiga högerfältet bara för att blockera och skipa rättvisa.

Då njuter jag...

Semesterprojektproblem, del 4

Äh, jag är så nöjd med resultatet av dagens insats att alla irriterande problem längs vägen fullkomligt har bleknat och fallit i glömska!


Men om jag nu, eftersom detta är en problemblogg, ska krysta fram några motgångar så kan jag ju alltid beklaga mig över att tiden gick lite för fort och orken tröt medan det fortfarande fanns fler plankor att sätta upp och så är det ju lite frustrerande att jag sen måste måla hela bygget en gång till samt vänta på plattläggning också innan jag kan "flytta in".

Semesterprojektproblem, del 3 - små dumma kryp och fän

Jaha, när det nu äntligen tycks ha regnat klart efter senaste dygnens skyfall så kan jag återuppta målandet. Dvs EFTER det att jag avlägsnat alla fågelexkrementer från mina brädor! Kan förvisso förstå att alla dessa brädor och pinnar kors och tvärs i trädgården kan framstå som tidernas tivoli för en liten fågelhjärna men inte sjutton ska man väl bajsa i karusellerna?!
Dumma fän!

Bajs bortsvabbat och nästa lager ren, fin, vit färg struket på brädorna... Vad är det då som gör att ett gäng små imbecilla kryp omgående kommer och slår sig ner? Om de gör det bara för att jävlas så får de ju åtminstone sitt straff precis lika omgående då de ju fastnar i färgkletet – och tro inte att jag hjälper dem loss, jag målar över dem med ett lager till!
Dumma kryp!

Skoltidens påtvingade 3-kilometersövningar har satt sina spår

När ens löparskor fortfarande är så här skinande vita efter flera års ägo så kan man anta att de inte används särskilt flitigt...

Men när jag nu sitter här och flåsar och eftersvettas vid datorn så känner jag mig ändå förbannat nöjd med mig själv och en timmas tur över omgivningens åkrar och fält. Och jag bryr mig inte ett smack om att den sammanlagda tid jag lägger på sådana aktiviteter per år sannolikt ligger typ 700 % efter den genomsnittliga svenskens årliga träningstid - denna timma utgör ju trots allt en ökning av min egen träningstid med ca 100 %!

Vet inte egentligen vari problemet i denna fråga ligger - möjligtvis i min ständigt bristande disciplin gällande fysisk aktivitet - men det är iaf ett inlägg.