Windows Vista

Ja, jag jobbar som IT-utvecklare... Jag får nog anses ha hyfsat välutvecklad datorvana... Jag kan ofta vara mina vänner behjälplig då deras datorer på något vis beter sig olustigt. Jag brukar nog ha förmågan att lösa upp de flesta knutar datorn tycks trassla in sig i...
Idag byter jag arbetsgivare och iom detta har jag fått en ny dator. Det visar sig att den är försedd med Windows Vista vilket jag inledningsvis inte betraktade som något problem men som sedemera har visat sig utgöra just den tröskel som jag inte kan ta mig över! Så please ha tålamod...
Men om nu en Microsoftutvecklare i världen råkar läsa detta så registrera gärna min ödmjuka poängtering att Windows Vista SUGER ***!

Resfeber

Imorgon ska jag upp okristligt tidigt för att ge mig iväg på semester. Det har varit tempo 190 den senaste veckan och därför har alla reseförberedelser fått sparas till ikväll. Nu är jag nog egentligen klar - om man bortser från den tänkta städning av hemmet som jag helt enkelt inte hunnit med - och jag borde verkligen, med tanke på när jag ska stiga upp, gå och lägga mig nu, men jag har liksom inte ro i kroppen!
Det är helt enkelt så längesen jag var på resande fot att rutinen har tappats bort i nåt dammigt hörn och jag har drabbats av det där - som jag aldrig tidigare har förstått - som kallas för resfeber!
Tusen beslutsångesttankar i huvudet om huruvida jag har för många/för få toppar, kjolar, byxor, koftor, skor med mig i väskan. Jag som brukade vara sååå cool i dessa situationer!?!
Ett annat problem av idag är att jag försökte boka ett bord på ett ställe i Sthlm till nästa lördag. Eftersom jag bara kommer ha en helg på mig att träffa alla jag vill träffa så tänkte jag samla ihop så många som möjligt till gemensam middag en kväll. En del av vännerna är klara medan andra inte är det. Ikväll ringde jag stället jag valt ut (och verkligen känner för) för att boka. Då visar det sig att de inte tar större sällskap än 6 personer!?! Nu vet ju jag att vi är 5 rätt så garanterade och ytterligare 4 eventuella, så hur gör jag då? Glömmer bort att kontakta några av de eventuella eller bokar någon annanstans? Tror jag kommer boka ett alternativställe som jag kan ringa och avboka i sista sekund om vi inte blir fler än 6.

Åh, dessa svåra beslut...

Tidsperspektiv ur en tvättmaskins perspektiv

Varför har en del tvättmaskiner en display som visar hur lång tid ett tvättprogram kommer att ta samt hur lång tid som återstår av det? Tvättmaskinerna lever ju ändå uppenbarligen i en helt egen verklighet när det kommer till tidsperspektiv!

När jag idag slängde in en omgång tvätt och tryckte igång maskinen så fick jag beskedet att det skulle ta 60 min. Vis av erfarenhet återvände jag inte till tvättmaskinen förrän efter 60 min + ca 10 min. Väl där konstaterar jag att det återstår 4 minuter - enligt displayen alltså... Rätt länge återstår det 4 minuter och sen 3 minuter. När displayen så småning om visar på 2 återstående minuter så tänker jag att snart... Och under tiden rensar jag mobilen på gamla SMS. Exakt 11 minuter senare (alltså 9 minuter försenat enligt den redan försenade tidsuppskattningen då det påstods återstå 2 minuter) piper maskinen att den är klar.



Vad är det frågan om? Tror tvättmaskinstillverkarna att om den faktiska tiden hade angetts så hade vi tvättare helt enkelt bojkottat maskinerna och sagt "nä minsann, det är för lång tid - jag struntar i att tvätta"?

Kanske tvättmaskinerna är släkt med SL:s och all annan kollektivtrafiks displayer?

Den annalkande våren

Det borde ju bara vara njutbart och angenämt men när ett av de första tecken som presenteras som hint om att den kalla årstiden lider mot sitt slut är EN MYGGA så förtar det liksom lite av glädjen tycker jag!

Denna finanskris, eller?

Idag hade jag tänkt mig att provköra lite nya bilar... Den första bilfirma som jag siktat in mig på tycks ha gått i konkurs i veckan för där var det obegripligt stängt och igenbommat och den andra hade inte vett att ha öppet efter klockan 14 en lördag. Nåja, det är väl deras förlust I guess!?

Ingen känsla för tajming

Med tanke på det faktum att vi i det här landet faktiskt får ersättning för att vara hemma med våra sjuka barn så antar jag att det är rätt så oförskämt att beklaga sig, eller?
Well well... Just den här gången uppvisade iaf min son prov på osedvanligt dålig tajming när han i det närmaste slocknade med huvudet i dagisfrukosten och fick fröknarna att ringa efter mamma - som precis bara hann till jobbet och vända.


Men han är å andra sidan också osedvanligt kramig och go när han har feber...

Alldeles för sent påkommen inspiration

Eftersom lusten att ta itu med att sy ihop mina nya köksgardiner inte drabbade mig förrän en bra bit in på kvällen så har klockan hunnit bli alldeles tokmycket innan jag nu ger upp för idag. Bara en längd kvar nu men bra blir det nog. Nu ska bara resten av köket fixas till också!


Och jag som ska vara pigg och vaken och beskära bostadsföreningens pilträd klockan 10 imorgon/idag...