På sätt och vis är vi väl tillbaka där vi redan befunnit oss ett antal gånger. Det där läget där jag måste komma med någon sorts ursäkt till varför hyllan med nya inlägg har gapat så tom ett bra tag (igen). F-n, har jag blivit för nöjd eller?
Näää... Jag är alldeles säkert fortfarande irriterad på någon liten skitdetalj dagligen men jag är helt enkelt bara skitkass på att låta dessa saker hamna i bloggen.
Jag har absolut NOLL läsare, så rent teoretiskt kan jag ju skriva (eller inte skriva) precis vad som helst eftersom den enda som kan tänkas bry sig är jag själv. Ja men nu är ju jag då så funtad att jag kan liksom inte med att skriva något som jag inte tror att någon annan i stratosfären eventuellt kanske kan ha någon sorts behållning av. Om inte innehållet kan bjuda på några intressanta upplysningar eller detaljer så kan kanske någon liten fyndig meningsbyggnad eller väl uttryckt aforism skänka någon sorts (läs)glädje. Och dessa krav ställer jag alltså på mig själv som författare (eller ja, skribent då för bövelen) med mig själv som enda läsare/mottagare. Ni kan ju bara tänka er om jag skulle försöka tillfredsställa någon ytterligare!
Sen kan man ju verkligen fundera över vad typ av diagnos som känns rimlig då jag här talar till mottagaren "ni" samtidigt som jag säger att ingen läser det här mer än jag själv. Betyder det att jag har någon sort hybris gällande min egen person?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar