Otack är världens lön

Jag är inte så värst förtjust i tandläkaren, vem tusan är det liksom?! Om man inte är gift med en tandläkare förstås - då är man ju förhoppningsvis förtjust i tandläkaren.
Fast egentligen har jag inte så mycket emot tandläkaren jag heller, hon är faktiskt väldigt trevlig och verkar inte alls så värst elak. Så länge de inte stoppar sprutor i munnen på mig så är jag, när jag tänker efter, rätt välvilligt inställd.

Eftersom jag då vill undvika situationer där tandläkaren får utlopp för sin eventuella (troliga) sadistiska läggning så har jag de senaste åren varit en mycket flitig besökare. Två gånger om året går jag dit och blir undersökt och får extraextrarengjorda bissingar.

Inte sjutton är det väl då rättvist att tänderna visar sin tacksamhet genom att helt enkelt säga upp sig och lämna sin plats utan förvarning? Eller ja, det var inte en hel tand, utan bara ungefär dess högra arm, som försvann.

Well, otack är världens lön.